Mina tre små hjärtan

Nu var man tillbaka på jobbet igen efter lite ledighet och det kändes skönt att komma igång igen men man känner med en gång att det är mycket mer intensivt. Hemma har jag ju i och för sig två busungar men de har blivit så duktiga på att leka och fixar mycket själva(de är ju bara 3,5 och 2 år).
Jag stängde på jobbet idag så när jag kom hem 18.15 var det två trötta och hungriga barn som hade blivit hämtade av sin pappa, vi satte igång att göra Jonathans beställning, potatismos. Kanske inte var så smart eftersom kl var halv sju innan man kom igång med maten och barnen brukar ligga i sin säng kl sju men maten blev klar och de åt ungsbakad korv med potatismos och somnade straxt efter åtta.

Jag är väldigt glad att jag inte jobbar lika länge jämt, då skulle man knappt hinna se sina älskade barn mer än på helgerna. Jag är också en människa med stort sömnbehov, jag fattar inte att min älskade sambo kan gå upp innan kl 4 mornarna och sedan jobba till 18-21. Jag skulle inte överleva, tror jag. Inte konstigt att han vill och behöver ha sovmorgon på helgerna(fast jag också skulle vilja de ibland med normala arbetstider) Ibland på helgerna har jag testat att ligga kvar och då pratar Jonathan och Josefine med varandra och kommer överens om att de ska gå upp och leka, de travar upp men man kan ju inte slappan av. Oftast leker de bra men man vet ju aldrig vad de hittar på. De är så härliga när man hör och ser dem tillsammans, man märker verkligen att de älskar varandra mer och mer.


Jonathan äter, fast väldigt trött men får i sig en del ändå.


Josefine busar nog mer än hon äter tror jag.
BusJossan eller busungen som Jonathan säger. (ska bustroll nr 1 säga)


Josefine förser sig stolt med egen lingonsylt,
pappas hand åker fram och han låter lite arg för att han tycte det räckte.
Då säger Josefine två gånger Pappa arg mig.


Något som tittas på dagligen flera gånger är Alfons på mammas dator.
De verka aldrig tröttna men tjatit är det, men det är ju inte på för min skull.