Mina tre små hjärtan

Den här helgen körde revyn igång på riktigt, eller iaf för Christer som man nu inte träffar så mycket men Christer älskar verkligen revy så det är kul för honom att han har det att syssla med. Jag tycker också att det är roligt att komma ut bland folk och jobba med många underbara människor men när man har barn blir man kluven som tur är har vi underbara mor och farföräldrar som hjälper oss, och lite andra släktingar.

Den här helgen har vi bakat, bakat, myst, sovit och åkt lite pulka.
På söndagen hade vi kalas för Josefine för släkten här uppe, när man bor så här blir det många kalas och julaftnar vilket inte gör barnen något.

Jonathan har tjatat om farmor hela dagen så man nästan har fått skavsår i öronen, så fort han hörde en bil utanför frågade han om det var farmor som kom (han började kl 7 i mors) Så nästa kalas blir nog kl 8 på morgonen.

Jonathan och även Josefine (men hon är lite liten för att förstå) saknar och frågar om mormor,morfar och farmor hela tiden. När vi åkte från mormor och morfar förra veckan sa mormor att hon kommer att sakna Jonathan och Josefine, då säger Jonathan som den naturligaste sak i världen men jag kommer nästa vecka. Det är lite långt att åka varje vecka men snart åker vi ner igen för det blev så kort att struligt med magsjukor hit och dit förra gången.

Det leks och leks på Branders väg just nu.
Det som använts flitigast är just lego,
än så länge duplo och dockorna.
De leker samtidigt och tillsammans med sakerna.


Vi passade på att gå iväg en sväng till barnens förskola och åka i deras bra backe,
det är vallar som är uppbyggde runt gården och de är perfekta,
lagon höga och det finns inget att åka in i.
Vi kom iväg alldeles för sent så kl var över tre och det mörknar ju så fort
och kallt var det så det blev inte en så lång stund.

Titta morfar jag kan dra upp själv bara jag vill, när vi var i Nybro
ville Jonathan att morfar skulle dra upp pulkan med honom i.



Att baka kaddkaka är gott, särskilt om man nästan har gjort allt själv.


Vi började baka bullar kl.7 på morgonen och Jonathan sov,
då blev Josefine till sin glädje första maskinskötare.'
Annars brukar alltid Jonathan sköta degen.


Jonathan kan nästan bestiga berg för att tända sina ljus, han ville ha det mysigt inför kalaset. Han tänder inte ljusen men lägger dem i hållarna
han är noga med att ställa upp veken för att han vat att jag annars
måste ta upp dem och fixa det för att kunna tända ljusen.


Jonathan hjälpte också till att lägga i servetter i servetthållaren, det var svårt.
Stora servetter i en liten hållare.


Jonathan och Josefine tackar så väldigt mycket för bilmattan som Thory med familj hade med sig,
den hade deras två pojkar som små och den ser ut som ny.



Josefine tackar för kläderna, pengar och hästen
 som hon fick av gammelmostrarna med familjer och farmor.



Josefine blev lite blyg när hon skulle blåsa ut ljusen, storebror hjälpte till.


Sen blåste hon ut alla ljusen i sitt födelsedagståg, när det lugnade ner sig.




Josefine har missuppfattat det här med bord men har var duktig på att pussla,
träning ger färdighet.

Det blev en lång kväll, Jonathan somnade i rimlig tid men sedan vaknade han och var hungrig. Han somnade inte förrän efter 12, han kunde inte slappna av, vände och vred, pratade och sparkade.