Mina tre små hjärtan

Så var vi som sagt hemma igen och resan upp gick bra men det är ju ganska tråkigt att köra så långt själv, det finns ju inte så många att prata med eller det finns ju två att prata med men man får liksom inte så mycket samtal tillbaka. Om jag ska vara ärlig är det skönast när dem sover när man kör för då blir man inte distraherad av någon som skriker för full hals eller av någon som sitter i baksätet och är vansinnig för att man inte förstår vad han menar. Lite svårt när man inte ser honom och man kan ju inte direkt vända sig om. Den här gången körde jag på eftermiddagen och vilade en timme innan och det var väldigt ra för då slapp jag bli så himla trött som jag annars blir när jag kör bil nu för tiden.

Idag har jag varit på en planeringsdag med mitt nya jobb, tyvärr missade jag det viktigast för Christer var tvungen att vara på ett möte med sitt jobb till 11. Om jag hade bott nära mina föräldrar och släkt hade sådana här stressade situationer aldrig uppstått eftersom många är hemma där under dagarna(mamma, pappa, Isa, Lilian och Tonny)
Jag kan verkligen sakna att jag inte bor där neråt nu, det bliur värra och värre, det är inte så farligt när man är hemma men när an är där märker man hur mycket man missar både av gamla kompisar och av släktgemenskap. På marknaden träffade jag två av mina närmaste barndomskompisar som båda två har barn nu. Jag ska bli duktigare på att ta upp kontakten med demfför jag saknar dem verkligen. Och sedan har jag mailat en annan av mina bästa kompisar sedan barndomen Anna som  jag också saknar. Hon har två barn som jag knappt sett. Nu ska det blir ändring på det. Så det så.

Men jag hann planera lite inför hösten på mitt jobb och var med på Hjärt lungräddning (det var en kille från räddningstjänsten som utbildade oss) alltid bra att friska upp minnet.

Annars var det skönt att komma hem för det blir så jobbigt, det blir så dubbla känslor hela tiden men saknar folket där nere samtidigt som man saknar sin älskade sambo här uppe. Jättejobbigt när man inte riktigt vet vad man vill vara. Naturligtvis vill vi hela familjen va hos vår sambo och pappa men andra männsikor som bor på samma ställe behöver alldrig känna det här i kroppen , att man inte räcker till någonstans. Jag ska iaf börja åka hem lite oftare, både jag och barnen behöver det för att må bra.

Nog med gnällande, nu när vi kom hem hade de fixat till vår framsida och det blir jättefint när det är klart med lite växter m.m. Sambon har avrit jätteduktig och slitit när vi varit borta. Idag har han och barnen lagt nu jord där vi ska så gräs i helgen.