Mina tre små hjärtan

Rubriken sammanfattar ganska bra hur vår dag har varit. Idag var Christer hemma från jobbet för att han på eftermiddagen skulle åka till Stockholm och spela in en reklamfilm för något finskt företag(vad har just nu flygit ur mitt huvud). det är konstigt jag har alltid varit en person som har haft väldigt bra koll på allt innan, fråga mina kära vän och före detta kollega Pernilla men sedan jag fick barn verkar det som om vissa hjärnceller är på semester. Känns konstigt när man inte har samma kolla på allt längre.
Nog om det,man ska väl vara glad att man har koll på det man måste. Idag på förmiddagen passade det bra att Christer var hemma för då kunde vi eller egentligen han lägga in golvet i barnens sovrum. det blev verkligen jättefint, min älskling var verkligen duktig på det där men han verkade tycka att det var ganska lätt. Det svåraste momentet var att hitta pennorna och verktygen som Josefine sprang i väg med hela tiden, märk väl Josefine inte Jonathan. Vår stora älskade pojke var på förskolan och då passade Josefine på att visa vad hon lärt sig av sin bror. Hon visste vad alla verktyg skulle användas till så man måste säga att han varit en bra "fröken".

Jag ägnade mig åt det tråkiga att byta garderober till alla i vår familj, eller jag är inte klar än. Mina kläder och i stort sätt Christers är klara så  nu är det bara barnens kvar. Och varför nu detta då då. Jo jag har fått för mig att barnen ska ha sina kläder i sitt nya sovrum där nu Christer har sina, så hans kläder fick flytta till mina två garderober i vårt sovrum och mina kläder fick flytta till en garderob i hallen och till en byrå. Ja det är väl jag som förlorade på detta tilltag men det var ju min ide så för att ingen skulle bli ledsen så gjorde jag så här.
I barnens lekrum där deras kläder har varit innan kommer det nu vara spel, pussel, ritmaterial och även lite andra leksaker. Jag känner bara att jag måste ha bättre ordning på deras saker, ibland känns det som kriget där inne och det mår jag inte bra av. Just nu är det som kriget i vårat sovrum eftersom jag inte hann klart med omorganistionen innan läggdags.

Jo vi hann med lite kul idag också baka chokladbollar. Det var faktiskt första gången Jonathan gjorde det, har inte ens tänkt på det och jag ska va förskollärare. Allt det som hände idag var väl egentligen kul för att nu börjar man se att det börjar likan något i deras rum. I helgen blir det Ikea.


Jonathan ger sig iväg med den obligatoriska sparkcykeln till förskolan,
till vår killes stora lycka var det PAPPA som lämnade honom idag.


Josefine granskar allt som pappa gör.
Han tyckte till slut att det var väldigt jobbigt att hon skulle springa mitt ivägen hela tiden.


Finns det något som vår prinsessa hatar så är det att klippa naglarna
(det har Jonathan aldrig haft något  emot).
Här hittade hon iaf en sax av det större formatet och hon vet exakt vad man ska ha den till.


När Jonathan kom hem blev Josefien så glad att han sprang ut utan både skor och strumpor när hon såg Jonathan komma i dörren. Hon verkligen älskar sin bror över allt annat. Man börjar nästan att gråta själv när man ser hennes kärlek till honom, det är inte alltid den är lika stor på andra hållet eller så visar han det på ett annat sätt, men när hon kommer springande så där så ser  amn glädjen i hans ögen också. Hon ficxk ett hej och en stor kram iaf.
Jonathan tyckte golvet var fint och ville naturligtvis hjälpa till med det sistan är han  kom hem. Jonathan är en sådan person som aldrig skulle missa ett gardinbyte, han ser allt. Strumporna som han har på sig är väl dags att slänga nu man ser ju tårna igenom.


Chokladbullebak, Munnen på Jonathan avslöjar en del vad han tycker om smeten. Josefine fick smaka chokladbollar för första gången och det var verkligen en grej för vår lilla gottegris, så pass att hon till slut satt på bordet för att komma närmare nam nam.


Så ser det ut när golvet börjar ta form, det kommer en bild på hela golvet i morgon,
just nu ligger det endel kläder och annat där som inte ska va med på kortet.

Igår pratade Jonathan med mormor och morfar säkert 3 gånger, han längtar verkligen efter dem nu och de efter honom. Jag måste väl säga att jag också saknar mamma och pappa, Tomas och Isa och den övriga släkten väldigt mycket. Det blir mer och mer så sen man har fått barn. Iaf så ser det ut som om mormor och morfar kommer upp till Jonathans treårsdag, vi hoppas på det, sedan ska vi åka ner veckan efter.

Nu ska jag väl snart gå och lägga mig hos mina två älskade barn, Christer har inte kommit hem än, jag älskar er alla tre.